Tråkig spricka

Även här på Koh Lanta kan olyckan vara framme, speciellt om man som förälder vill få lite vuxen tid med sin vänner på restaurang. En kväll kom Meja glatt fram till mig och berättade att min telefon, som jag tidigare lånat ut för att just få lite lugn och ro, ramlat men den fungerade fortfarande. Med en känsla av det värsta hämtade hon snällt telefonen. Helt oskadd var den inte :-(

Ja, ja... det kan hände den bäste. Det har ju hänt mig oxå. Nu är frågan, var på lilla Lanta hittar man någon som kan hantera en så unik och exklusiv telefon som en Nokia Lumia. Ute på shoppingrunda stannar vi och frågar en kille som har en stor Samsung-skylt i sin butik. Han kunde inte, det var ju inte en Samsung. Han visste så klart inte heller någon som skulle kunna hjälpa till. Vid nästa stopp ser jag ett sånt där tuggat äpple med texten Service & Repair. Här kan jag ju smita in och höra mig för.

Jag frågar skeptiskt om det är något hon kan laga. Hon tittar på telefonen, ringer ett samtal och svaret blir: Jajamensän, det tar två dagar och kostar 2400 baht (600kr). Jag väljer att fundera på saken. Kan ju vara roligare med en ny telefon, men åker tillbaka två dagar senare för att be henne ta hem delarna. Det visar sig då att hon vill ha telefonen på en gång. Efter lite tveksamhet lämnar jag ifrån mig den. Nu står jag och resten av familjen utan Internet, då den enda uppkoppling vi har är min långsamma 3G uppkoppling, och utan telefon i två dagar.

Dessa dagar blev delvis avkopplande och delvis stressande. När det blir dags att åka och hämta luren är det med lite oro, kommer den fortfarande fungera som den ska, finns mina saker kvar på den och framförallt finns telefonen kvar? Hon i butiken känner igen mig, härligt, hon går för att hämta telefonen och jag fiskar efter pengar, men då ser jag att den inte är lagad. Det tar längre tid att få delar, kanske två veckor. Dom har inte gjort ett dugg!!

Det är ju så det funkar i Thailand.