Mina första 60 dagar börjar ta slut så nu är det dags att göra resan. För att ta sig till Krabi från Lanta behöver man åka bil och bilfärja i någon timme. Jag tillsammans med mitt resesällskap valde att åka med den gemensamma minibussturen.
Vi samlades utanför resebyrån vid 7.30 för att invänta vår skjuts. Med hjälp av personalen på resebyrån får vi till att chauffören kör oss ända fram till Immigrations Office och att han även väntar på oss under tiden. Ett mycket bra upplägg.
Vi tar våra små väskor och beger oss mot minibussen, med en liten förhoppning om att vi kanske är ensamma att bege oss mot Krabi denna oktober morgon. Så var inte fallet. Jag fick tränga in mig längst bak i ett mitt säte, utan chans att kunna vila eller se mer än asfalten på vägen utanför. Resan in till Krabi går dock bra och efter flygplasten, som är det första stoppet, blir det mer plats i bussen och resan runt i Krabi för att släppa av den ena efter den andra passageraren på går i 30 min innan vi slutligen kommer fram till en vit byggnad med Krabi Immigration skrivet på entrén. Skönt att vara framme.
Vi går in och upptäcker att vi nästintill är ensamma besökare. Vi möts av en disk med tre tjejer, varav den ene pekar mot en skärm där vi kan ta våra nummerlappar, avancerat. Eftersom kön är obefintlig får jag gå fram till den första tjejen, lämna mitt pass och min förifyllda ansökan. Jag hade viss glömt signera kopian av passet så det får jag göra innan jag får tillbaka min nummerlapp och sätter mig och väntar. Efter 1 min blir det min tur i kassa 3, där jag återigen får lämna passet och bli fotad medan tjejen i den kassan går igenom mitt formulär. Då och då pratar hon med sin kollega i kassa 2 som stämplar med ett ental stämplar på ansökan. Nu får jag ta ett steg åt vänster, till kassa 2, där jag får betala de 1900 baht som detkostar medan tjejen bredvid stämplar mitt pass. Jag får mitt pass och får vara kvar i ytterligare 30 dagar. Detta tog max 5 min, härligt med låg säsong.
Med sviter av magsjuka och feber i kroppen bestämmer jag mig för att bege mig direkt hem medan mitt sällskap stannar i Krabi ett par timmar. Problemet är bara att vi har en biljett för 2 personer tillbaka till Lanta. Att göra oss förstådda över detta upplägg för personalen på bussterminalen är lättare sagt än gjort men som det mesta i Thailand så löser det sig bara alla förstår varandra.
Hemresan blev inte lika behaglig dock. Många stopp, där både tidningar, takfärg, byggmaterial och fler passagerare skulle hämtas upp och den lilla minibussen för 15 personer inte bara har 15 personer utan även 6 stora resväskor, handbagage och kartonger med byggmaterial och färg. Väl tillbaka på ön börjar bekymret för chauffören att ta reda på var alla ska gå av och var det ligger. Resan som med moppe tar ca 4 min tog med minibussen denna eftermiddag 30 min.
En slitsam dag, men vad gör man inte för att få stanna kvar några dagar till...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar