Framme och ångest

När vi landade i Krabi och satte oss vår minivan kom ångesten. Vad har vi gjort, ska vi bo här i tio månader? Tänk om vi inte trivs, tänk om barnen inte trivs. Vägskyltarna ser konstiga ut och jag ska ha inskrivningsamtal med norska föräldrar och barn. Det finns giftiga ormar och tänk om  Mattias internet uppkoppling inte fungerar eller om vi får denguefeber osv...

Väl framme i huset gick vi ner till stranden och såg solnedgången. Då kände jag att det här kommer bli toppen. Meja plockade snäckor och Malte lekte i floden. Jag njöt av sanden mellan tårna. Nu ska jag bara lära mig köra moppe och dessutom köra på vänster sida...

Nöjda kids

Malte har bråttom till någonting...

Solnedgången första kvällen. Kommer vi någonsin tröttna på den här vyn.

Familjen i solnedgången.